En lugnare dag
Igår var en bra dag. Det bråkades bara halva dagen! Och Leon hade inga riktiga rasieriutbott där saker flyger och går söner. På morgonen tog det ca 35 min från att båda hade gått upp till första bråket kom. Sen var det 3-4 bråk tills vi lämnade hemmet. Vi åkte till Hellasgården och badade. Barnen bettede sig över förväntan bra. Hör och häpna, inte ett enda bråk under ca 4h. Jag kommer inte ihåg sist vi hade lugn och ro under så många vakna timmar med barnen. Det har bråkats oavsett om vi varit hemma eller hittat på olika aktiviteter.
På vägen hem i bilen sa både David och jag att vi inte kan tro att dom var så lugna under dagen.
När vi kom hem hade vi 3-4 bråk till innan läggdags men dom var hanterbara förutom ett slagsmål. Vet inte om jag blivit skadad av all deras bråk men dom ser ändå lite småroliga ut när dom slåss. Och när dom inte vill säga förlåt men vet att dom måste så dom gör det snabbt och ger varandra en sjukt snabb och osynkad kram.
Sen har vi skvallrandet, när Leon kommer och ska berätta att Evan slog honom, Evan skriker att Leon började och Leon skriker att Evan började. Båda skriker att den andra började och jag står i där mitten och vet inte vad fan jag ska göra eftersom jag inte såg något och knappt har hunnit hämta energi från bråket innan. och ärligt talat så skiter i vem som började, jag vill bara att det ska sluta! Jag vill ha lite lugn och ro hemma, lite harmoni, är det så mycket begärt?
Sedan jag började blogga om detta så är det flera vänner som hört av sig och berättat att dom har det exakt likadant hemma och det känns verkligen skönt att veta att man inte är galen och att man inte är ensam om detta, det ger en lite hopp.
När dom sover är dom så otroligt söta och jag saknar dom så mycket att jag har lust att väcka dom. Men sen kommer jag på hur jobbiga dom kan vara när dom är vakna så jag ligger kvar bredvid dom en stund och bara tittar på dom, pussar på och känner deras dofter. Njuter av lugnet och tystnaden som är och tänker att imorgon är en ny dag och hoppas på att det blir bättre…