Header Image

Livet

Jag skriver om relationen jag hade och inte hade till min pappa, mina känslor och tankar kring honom och oss.

jag ska inte dömma en annan förälder igen

Publicerad,

Innan jag fick barn hörde jag ibland av människor runtomkring mig beklaga sig över barnen. Tänkte så många gånger att dom var hemska människor som inte älskade sina barn!

Att dom  tex kunde allt om den förstfödda men var tvungna att tänka till när man frågade något om barn nr 2. Nr 3 ska vi inte ens prata om! Jag är nu själv en av dom hemska människorna! Hur kunde föräldrar tycka det var jobbigt med barnen, Varför vill dom sälja barnen på blocket ibland? Vad spelar det för roll om barnen låter, låt dom bråka, låt dom hoppa och skrika av skratt, det är barn!

Åh herre Gud vad fel jag hade! Jag kan säga att jag till 110% förstår restauranger som inte vill ha barn där! Vi borde införskaffa fler såna i Sverige! Det jag däremot inte förstår är föräldrar som anser sig ha samma rätt att vara överallt med sina skrikiga barn! Nej vi har inte samma rätt för alla vill inte lyssna på våra skrikiga ungar! Acceptera och respektera det istället för att känna er diskriminerade! Jag förstår också konceptet vuxenhotell som resebolagen kör med! Bästa uppfinningen för den som vill ha lugn och ro! Jag vill gärna åka och bo på ett sådant hotell och bara få lugn och ro. Få äta en måltid mat utan att behöva ställa mig upp 10 ggr under måltiden. Att kunna läsa en bok utan att bli avbruten 1000 gånger. Att få tänka klart en enda tanke eller fantasi i lugn och ro!  Vilken jävla dröm! Om jag åker iväg på en semester utan barn  eller går på date med min kille. Om vi vill ha lite lugn och ro, lite kvalitetstid. Varför ska andras barn störa oss? då kan vi lika gärna ta med våra egna  och bli störda av dom istället och strunta i vår kvalitetstid och egentid! Jag anser att man behöver komma ifrån varandra lite ibland. Hinna sakna varandra, samla på sig energi och sömn. Låta barnen få spendera lite extra mycket tid med mor och farföräldrar, för vem älskade inte att umgås med dom som barn? 

Jag kommer ihåg att innan Evan föddes planerade jag att jag skulle laga all mat från grunden. Jag ansåg att man var en sämre förälder om man inte gjorde det, att man inte ansträngde sig. Idag säger jag tack Gud för färdiga köttbullar och Sempers klämmisar! Och burkmat till barn! Bästa uppfinningen! Hur fan hinner folk jobba heltid, träna, träffa vänner  och laga mat från grunden varje dag? Lägg på ca en timmes restid enkel väg till och från jobbet vilket är standard i Stockholm, hur räcker tiden till? Och nej allt handlar inte om planering för mycket med barn är oförutsägbart och det blir inte ofta som man tänkt sig. 

Jag tror fan att det är många som i smyg ger lite halvfabrikat men att det är lite hysch hysch med det. 

Man vill inte bli dömd eller anses som en sämre förälder och är det en sak framförallt mammor är bra på så är det att få andra mammor att må dåligt. Momshaming, istället för att stötta varandra så är vi dömande och hårda mot varandra, män är så mycket bättre än oss på den punkten. Det är en sak vi borde ta efter från dom. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *