Livet

Döden, något jag funderat mycket på det senaste året. Den är så skrämmande! Inte för att jag inte vet vad som händer efteråt utan för att jag känner att jag har så mycket kvar att leva för. Så mycket att se och uppleva. Jag vill leva ett långt och lyckligt liv, jag vill se mina barn växa upp och så vill jag även se mina barnbarn och förhoppningsvis barnbarnsbarn om jag har tur. Jag vill resa mer och se så fler nya platser och skapa fantastiska minnen med min familj. Ibland när jag är ute och går så kan jag se en gammal herre eller dam som går med sin rullator och kämpar i vind och blåst. Jag undrar då om dom känner att dom är klara med livet? Kommer det med åldern att man blir mer tillfreds med tanken på att ens tid att lämna detta jordeliv närmar sig? Eller känner dom precis som jag att dom inte är redo än, att det finns mer saker dom vill göra innan tiden för dom är kommen? Jag vet att livet kan ta slut vilken sekund som helst och jag är varje kväll lika tacksam för dagen jag fick som jag är på morgon över den nya dagen jag får. Men kommer den dagen i äldre dar när man känner sig redo att dö? Jag tror att dom som är gamla och sjuka kanske känner sig mer redo än de som är friska, eller så har jag helt fel och att det egentligen är dom sjuka som är räddast? För att dom vet att det kan ske vilken minut som helst…Jag vet inte…