Imorgon är det en vecka sedan du lämnade oss. Jag har fortfarande svårt att tro att det är på riktigt men saknaden, smärtan och illamåendet gör sig påminda hela tiden. Jag vill hela tiden ringa dig och fråga hur du mår, höra din röst men jag kan inte. Jag tänker på dig hela tiden när jag är vaken och drömmer om dig när jag sover.
Din bortgång kom inte som en chock, du var sjuk och vi alla visste att det snart skulle ske men vi var inte beredda. Jag tror aldrig man kan vara riktigt beredd på döden. Dina barnbarnsbarn, Evan och Leon pratar om dig väldigt mycket och det gör mig glad att dom gör det, att dom minns dig. Evan sa att alla hans kompisars gammelföräldrar har dött, så vi är tacksamma över att vi fick ha dig hos oss och att barnen alltid kommer att minnas dig. Idag vid matbordet frågade Evan om dig igen, han berättade att han var ledsen över att du hade dött, han säger att han saknar dig. Han lös upp och sa med stolthet att han hade en bild på dig i sin telefon, efter maten tog han fram telefonen och tittade på bilden. Hans läpp började darra och han frågade mig om vi kunde mysa, så vi lade oss i sängen under täcket, höll om varandra och grät tillsammans och pratade om dig. Vi båda är väldigt ledsna. Evan sa att han ville besöka din grav i helgen, han vill ha med sig ett gosedjur till dig. Och han vill prata med dig så vi kommer och hälsar på dig snart ❤️ älskar dig för alltid!
Senaste kommentarer