Livet

Min 12 födelsedag

 

Jag var hemma med familjen, mamma syster och låtsaspappa, jag gillar verkligen inte att säga låtsaspappa för att jag ser honom mer som min riktiga, för att det är han som alltid har funnits där för mig, jag kommer att återkomma till honom i ett eget inlägg en annan dag.
Min kompis Alicia som bodde i samma hus som jag hade precis kommit på besök, hon var en av mina bästa vänner och är en väldigt nära vän än idag. Det var en fredag klockan var runt 20.00 för det började sakta bli mörkt ute vid den tiden i augusti. Vi satt och pratade och umgicks, Alicia hade kommit ner för att gratulera mig på födelsedagen, hon ville att vi skulle gå handla lite godis till mig. Precis innan vi skulle gå ringde telefonen hemma. Jag hörde på mamma att det var någon som hon inte pratade med så ofta, jag tänkte  att det var en vän till familjen från Örebro. Så säger mamma Nensi, det är någon som vill prata med dig, kvinnan ville säkert gratulera mig på födelsedagen tänkte jag på vägen mot telefonen.
-Hallå, säger jag
-Hej, säger en röst på andra sidan luren, en manlig röst som jag så väl känner igen.
En röst som jag absolut inte hade förväntat mig att höra, jag blev både glad och förvånad över att höra att det var pappa på andra sidan luren.
-Grattis på födelsedagen säger han.
-Tack säger jag.
Jag kommer inte riktigt ihåg hur samtalet gick till vidare, det var trots allt 20 år sedan. Men han var i Sverige och ville träffa mig, han hade kommit med jobbet till Göteborg och skulle vara där någon dag, han ville att jag skulle åka dit och hälsa på. Mamma var inte så pigg på det, han hade inte hört av sig på flera år, jag hade tom slutat fråga efter honom, någonstans hade jag förstått att han var ute ur bilden som en närvarande förälder. Mamma var rädd att han skulle ta mig på båten och att hon aldrig mer skulle få se mig, och jag kan idag verkligen förstå hennes rädsla, jag hade tänkt samma tankar om jag hade varit i hennes situation. Det slutade med att jag och Alicia inte fick gå till Centrum för att handla, vi fick istället springa ner till Statoil som låg precis under oss, handla snabbt och sedan tillbaka hem. Och vi sprang verkligen ner, jag var lite rädd samtidigt som det var spännande. Jag vet att jag tänkte, tänk om han gömmer sig i någon buske, jag hoppades ju såklart lite på att han skulle göra det, att jag skulle få se honom men jag var ändå lite rädd. Jag fick en påse Palle Kuling lördagsfavoriter av Alicia. Sen sprang vi hem igen och var inne på mitt rum och umgicks. Jag var så glad över att han hade ringt,  han hade tänkt på mig, han kom ihåg mig! Nu när jag tänker på det i efterhand blir jag faktiskt  glad, och det glädjer mig på nått sätt att jag blir glad, det glädjer mig att jag precis nu i denna skrivande stund fick en helt ny känsla, en positiv och bra känsla gällande honom, det hade jag faktiskt aldrig kunnat föreställa mig…

Jag var såklart ledsen och besviken över att jag inte fick åka till Göteborg och träffa honom då, men ju äldre jag blev desto mer släppte jag det och jag förstod varför.

Jag känner att jag vill gå tillbaka till min nya känsla som jag precis fick. Den är så bra. Den betyder oerhört mycket för mig. Den betyder att han någonstans där och då ändå tänkte på mig och brydde sig om mig och det betyder något….

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats