Livet

Jag ställde mig upp för att gå av bussen och var rätt så stel i hela kroppen efter att ha suttit så länge.
Jag gick nedför trapporna på bussen och var både förväntansfull och rädd. Äntligen skulle jag träffa honom, om han kom. Han kunde väl inte låta mig åka hela vägen upp hit och sedan strunta i att dyka upp.

Jag hade nu stigit av bussen. Började se mig omkring, jag letade efter en man som var över 190 lång, han skulle ha mörkt krulligt afrohår, skägg och mörka ögon. Det var ju så jag kom ihåg honom. Jag letade efter honom men kunde inte se honom någonstans. En annan man fångade min uppmärksamhet, han var på väg åt mitt håll. Den här mannen var väldigt bra klädd för sin ålder, han var rakad och lång, och han vinkade till mig, jag förstod att det var han. Jag fick plötsligt panik och visste inte hur jag skulle hälsa på honom. Skulle vi skaka hand? Puss på kinden och handskskning eller kram? Hjärtat slog snabbare för varje steg vi tog i varandras riktning. Han var nu framför mig vi kramade varandra och han sa kom så rör vi oss bort från den här folksamlingen. Vi gick över gatan och det första han frågade var om jag var hungrig eller törstig och hur resan hade gått.

Han kändes längre och på något sätt större än vad jag hade förväntat mig, och mycket äldre. Hans vita nya t-shirt var Tommy Hilfiger och shortsen var Levis. Jag noterade att han hade väldigt stora händer och att han hade välvårdade naglar och fötter. Han var betydligt äldre än vad jag hade föreställt mig men han var inte riktigt klädd som någon man förväntas vara i hans ålder. Han luktade heller inte som jag kom ihåg att han gjorde och hans ögon var inte som mina. Mina ögon är mörkare, jag har hela mitt liv trott att jag har hans mörka ögon, hans ögon var mörka men det var även någon blurrig blå färg i hans ögon som låg lite som en hinna över. Jag kan inte riktigt förklara det. Och det var en märklig känsla att gå runt med honom i hans stad. Han förde sig på ett så självsäkert sätt, han verkade så trygg och jag kände mig på något sätt trygg och lugn när jag gick där med honom. Jag tittade hela tiden på honom i smyg, studerade hans rörelser, utseende och lyssnade när han pratade. Jag visste att vi inte hade så mycket tid tillsammans.. Åh vad jag skulle ge vad som helst för att få träffa honom igen, en sista gång bara, det gör verkligen så fruktansvärt ont. Jag har inte träffat honom så många gånger i mitt liv men nu vet jag vem jag skulle vilja träffa om jag fick träffa vem jag ville död eller levande, det finns inte ens något att fundera över.

Vi gick över gatan, rakt över en stor väg, han gick verkligen där han själv kände för och inte där man skulle, som tex ett övergångsställe. Han gjorde saker på sitt sätt. Vi satte oss på ett café/bar och jag var fortfarande lite nervös i huvudet fast avslappnad i kroppen. Jag fick beställa först och stammade fram redbull vodka kl 11 på morgonen, både pappa och bartendern höjde på ögonbrynen och sa, oj du börjar visst tidigt. Oj jag menar kaffe latte, jag är lite trött och bakis sen igår fick jag fram med ett skratt. Han Beställde också kaffe och vi satt där på uteserveringen och pratade, det var en vacker sommardag, solen sken och det var runt 25c.han frågade hur jag hade det på Ugljan, hur mamma mår ovh hur mitt liv var. Han berättade att han reste i jobbet och att han trivdes med sitt jobb, att han arbetat länge o h att han varsomhelst en mentor för dom yngre. Vi hade druckit upp och promenerade lite i staden. Vi träffade på en vän till honom och han presenterade mig som, det här är min lilla tjej! Han verkade vara så stolt och jag väljer idag att tro att han var det. Vi gick vidare och han gick in på banken. Jag stod utanför och väntade. När han kommit ut sa han kom, så gick vi in på en guldbutik där han sa åt mig att välja ut precis vad jag ville, jag sa att det inte var nödvändigt, att jag bara var glad över att ha träffat honom. Men han insisterade, jag visade ett tunnt guldhalsband men han sa nej, den är för liten, så hittade han ett tjockt jättefint guldhalsband och sa den ska du ha, och ett ankare till som hängsmycke. Det var superfint. Jag var så glad, nu hade jag något som jag fått av honom. Vi gick sedan och åt, vi åt pizza, fortsatte promenera, vi var i centrala delen av staden, det var mysigt. Vi gick till ett café och han beställde färskpressad apelsinjuice, han berättade att han alltid föredrog färskpressad istället för annan juice och att jag också alltid borde välja färskpressad istället för något annat. Jag tyckte att han var väldigt bestämd. Vi fortsatte att promenera och nu var det duvor i närheten, jag är livrädd för fåglar, framförallt duvor. Han kunde inte tro sina öron, han insisterade på att jag inte behövde vara rädd, att jag bara skulle gå som vanligt, men jag tog skydd bakom honom och gick, livrädd.

Vi skulle ta bussen upp till hans lägenhet, bussresan tog ca 15min. Han levde väldigt enkelt. Det var en tvåa, ett kök med ett runt matbord, toalett med badkar, han hade köpt en duschcreme till mig som han tyckte doftade gott, det var palmolive aroma therapy of jasmine and rose, orchid extract. Den doftar verkligen så gott och den tar mig alltid tillbaka till den dagen när jag stog där i hans lägenhet och skulle duscha. Han hade köpt lite mat så att jag skulle ha till kvällsmat och frukost. Han hade en del limpor av röda Marlboro, han sa att jag kunde ta vad jag ville, både gällande cigaretter och böcker. Han hade en del böcker av Paolo Coelho, han berättade att han tyckte om hans böcker väldigt mycket, speciellt alkemisten. Jag har aldrig varit bra på att läsa på Serbokroatiska men jag la namnet på minnet. Jag tittade igenom hans musiksamling också. Han hade bäddat rent till mig, berättade lite om sin hyresvärd och sedan var han tvungen att åka. Hsn gav mig också en del pengar som jag skulle ha kul för. Jag ville inte att han skulle åka, jag ville ha mer tid med honom. Jag var samtidigt glad över tiden jag fick. Jag var glad, ville dela med mig till alla mina nära och kära om att jag hade träffat honom. Jag tyckte att han var snäll och generös, avslappnad och obekymrad på något sätt. Jag såg verkligen emot att få lära känna honom, Den där roliga människan alla pratade om….