Vi var på Greasy Spoon på brunch med syrran och hennes kille häromdagen. Bredvid Greasy spoon på Södermalm finns en psykoterapeut och min hjärna satte igång.
När jag fick veta att min biologiska pappa hade gått bort tog det mycket hårdare på mig än vad jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Så jag fick gå prata med en kurator som var så himla bra, hon har verkligen hjälpt mig på så många plan.
Tanken har många gånger slagit mig om varför så många människor anser att det är skamligt att prata med en kurator eller psykolog? Varför anser så många att man är knäpp för att man pratar med någon? Jag anser att alla människor borde gå till en kurator eller psykolog, precis som jag anser att alla borde träna. Att gå i terapi är ju en typ av träning, en mental och känslomässig träning och det borde absolut aldrig ses som en skam att man pratar med en psykolog. Det borde mer anses som en självklarhet och styrka. Man bryr sig om sig själv och man strävar väl alltid efter att må bra? En psykolog eller kurator sitter inte och dömmer, dom ger istället verktyg så att man kan må bättre.
Vi alla går igenom tuffa perioder i livet och att prata någon som är professionell är det bästa man kan göra för sig själv. Man får så bra verktyg och tips som man har nytta av för resten av sitt liv.
Jag vet att det gjorde mig så oerhört gott ändå in i själen att gå dit.
Många gånger har jag trott att det är något är fel på mig och då fått höra att det jag tänker och känner är fullkomligt normalt och att väldigt många människor känner och tänker som jag. Ni förstår inte känslan när en psykolog eller kurator säger att saker man känner är normala, man känner en befrielse och man känner hur man på något sätt blir lättare. En fantastisk känsla är det! Så sluta se det som en svaghet och något man ska skämmas över, mår ni dåligt ring vårdcentralen och boka tid hos en kurator eller psykolog. Det är så mycket bättre än att bära på allt jobbigt inom sig.
Senaste kommentarer