Livet

Efter det sista samtalet fortsatte livet som vanligt. Jag pluggade och jobbade, umgicks med min kille, vi flyttade ihop i vår första lägenhet tillsammans, en liten etta i andrahand i Hagsätra, vi trivdes superbra där men efter bara 3 månader hade vi fått ett erbjudande om att få ett förstahandskontrakt i Tyresö, det tackade vi ja till. Vi reste tillsammans och levde livet. Tiden gick och pappa och jag hördes inte, det var något enstaka sms vid 1-2 födelsedagar och sedan bara tystnad.

Jag tänkte på honom ganska ofta. Vad han gjorde, vart i världen han var, hur han mådde, vilka människor han var med osv…

Varje gång sedan tonåren när jag har varit utomlands till ett land vid havet har jag medvetet letat efter honom, jag hoppades alltid så mycket att våra vägar skulle mötas. Jag kunde länge fantisera om hur det skulle vara om det hände, hur roligt vi skulle ha ihop, hur nära varandra vi skulle komma. Hur bra vänner vi skulle bli för det var det jag så gärna ville,men jag såg honom aldrig. Det är märkligt det här med hopp. Hur man hoppas på något som man någonstans innerst inne vet inte kommer att ske. En gång trodde jag faktiskt att jag hade sett honom i Split tror jag att det var, vi var på familjesemester och det var en man som såg precis ut som han. Både mamma och jag hade lagt märke till honom. Jag är än idag inte säker på att det faktiskt var någon annan.

En annan tanke jag ofta får när jag reser är att jag undrar om han har varit på samma ställen där jag är, om han har promenerat på samma gator, suttit vid samma bar,  om han ätit samma mat eller druckit samma öl….kommer jag alltid att undra?

Ju längre tiden gick desto mer arg blev jag på honom, i början var det saknad men den saknaden hade övergått till ilska. Det var mycket lättare att vara arg. Jag sa till mig själv att han kunde dra åt helvete och att han inte var värd att ha mig i sitt liv. Jag berättade för alla hur arg jag var och hur jag kände för honom. Jag tyckte att han var dum i huvudet…

Sedan förträngde jag honom.
När jag var 26 år gammal blev jag gravid. Han hade ingen aning om det. Sedan fick jag barn och min morbror berättade för honom att jag hade fött, sedan bröts samtalet och dom hördes inte mer. Han visste att han hade blivit morfar och han hade mitt nummer…