Livet

Barnen vaknade vid 06.15 imorse. Dom fick gå upp och titta på film medans jag låg kvar i sängen. Kände att jag ville unna mig lite slötid av att bara ligga kvar i sängen och dra mig.

Skolan började klockan 09.00 och innan det skulle Léon lämnas på nya förskolan där han för övrigt trivs som fisken i vattnet. Det bästa av allt är att skolan och förskolan ligger vägg i vägg vilket underlättar och sparar mycket tid vid lämning och hämtning. Jag gick upp och fixade frukost till barnen och hoppade in i duschen. Vi gjorde oss klara och begav oss mot skolan och förskolan. Barnen tog sina cyklar och jag gick.

Lämnade först av Léon, han gav mig en kram och Evan anslöt till kramen så vi stod alla 3 på gården i en lång gruppkram och massor av pussar. Léon vinkade sedan hejdå och gick med fröken för att hämta en cykel.

Evan och jag gick in på skolgården och jag frågade om han ville att jag skulle stanna med honom en stund. Det ville han gärna så vi letade upp klassrummet och gick in. Han fick leta reda på sin hylla och skolbänk. Jag ställde mig längst bak i klassrummet med ett par andra föräldrar. När jag såg honom sitta där vid skolbänken med sina klasskompisar började tårarna rinna nedför kinderna.

Första klass, så himla stort och spännande. Förskoleklassen är över och han är inte längre yngst i skolan, nu börjar en ny era i hans och våra liv som vi välkomnar. Efter uppropet och informationen från lärarna gick alla ut till stora utegropen som används som en scen och där var musiken i full gång och idrottsläraren stod med full energi och välkomnande in barnen på hela skolan med dans. Dom hade verkligen ordnat ett väldigt varm och fint välkomnande till barnen med sång och dans där alla som ville fick delta. Idrottsläraren stod längst fram som en aerobicinstruktör och barnen följde efter hans rörelser och steg. Jag blev verkligen rörd av att se hur dom ansträngde sig för våra barn.

Evan ville inte vara med och dansa, han sprang runt på skolgården med sina kompisar full av skratt och lekte kull. Och då kände jag att nu är det dags för mig att gå, jag gick fram till honom, sa hejdå och åkte till jobbet med en bra känsla och stolthet i hela kroppen.