Livet

Just nu så tänker jag väldigt mycket på dig men jag känner inte så mycket och därför har jag inte heller kunnat skriva. Just nu var du bara en främling för mig, för det är egentligen precis det du alltid har varit. En främling. En mystisk främling. Du kommer nog alltid att vara det.

Jag vet inte om jag just nu känner såhär för att jag innerst inne är arg och har blockerat alla känslor när det kommer till dig eller om jag helt enkelt inte bryr mig. Jag hoppas att det är för att jag inte bryr mig men jag tror att det är på grund av att jag inte orkar vara ledsen över dig just nu och för att jag är arg.

Jag har gått igenom den här känslomässiga berg och dalbanan med dig ett X antal gånger i mitt liv och jag börjar känna igen banan. Oavsett vilket så tycker jag att det är skönt att du just för tillfället inte orsakar mig någon smärta. För att jag vet att du inte är värdig mina tårar även fast jag har fällt en del på grund av dig, men jag bjuder på dom för jag har mått bättre efter att ha gråtit ut, då jag gör det för min egen skull eftersom du inte har gjort dig förtjänt av dom. Du är en främling. En främling jag i skrivande stund känner irritation över. Du hade kunnat haft ett så mycket bättre liv än det du hade, jag har svårt att tro att du har varit lycklig och nöjd. Men du var en vuxen människa som gjorde dina egna val, du är den största förloraren i allt detta. Du fick aldrig chansen att lära känna mig eller min fantastiska familj och det är din förlust…Jag tycker att du är en stor egoist, den största jag någonsin träffat på om jag ska vara helt ärlig, jag kanske egentligen  borde vara glad över att du inte var närvarande i mitt liv. Allt som händer händer ju av en anledning, jag är dock nyfiken på om jag någonsin kommer få veta vad anledningen till allt detta har varit. Något bra hoppas jag att det iallafall är…. Vi får se. Time will tell….