Livet

Jag är så jäkla förbannad på dom här ungarna! Frustrerad över att jag inte når fram, säger man något till Evan så kollar han på en och upprepar det man sagt samtidigt som han skrattar. I mina ögon betyder det att han skiter fullständigt i det man säger, att han hör, vet att det är fel men helt enkelt inte bryr sig!

Han och Leon är på varandra konstant, dom får hela tiden varandra till att börja gråta, minst 7-10 gånger om dagen men ändå kan dom inte låta bli varandra.

Jag känner verkligen att jag inte har någon lust att umgås med dom just nu. Varför ska jag göra allt för dom när dom inte kan visa minsta tacksamhet eller uppskattning över något? Vi gör allt dom vill göra, köper saker dom vill ha, spenderar tid med dom, ger dom kärlek och uppmuntran men man får bara skit tillbaka. Man ber dom bara om en enda sak, lyssna till det man ber om, sluta bråka! Missförstå mig inte,  jag älskar mina barn över allt annat i världen och jag skulle dö för dom men jag känner att jag behöver en paus. Jag känner hur tålamodet är nära bristningsgränsen, hur nära jag är till att bryta ihop, dom har knäckt mig, sakta men säkert, bit för bit, dag för dag.

Jag har aldrig under en semester så mycket längtat till att börja jobba igen och att barnen ska få gå på förskola och skola. Och självklart får jag dåligt samvete över att jag känner så. Det är semester, borde man inte njuta av den? Den här semestern har varit allt annat än semester, den har bara gett mig stress och fler gråa hårstrån. Den känns så bortkastad för alla bråk och tjafs har överskuggat allt det roliga vi gjort. Jag vet att man ska fokusera på det som är bra, men när det är bra 10% av tiden och dåligt 90% så är det inte så lätt.

Jag vet att det är många där ute som går igenom samma sak som vi gör och det ger en lite tröst, tröst i att man inte ensam och den trösten håller en från att bli galen för ibland tror man att man är det. Tack till alla er som hört av sig och skrivit om att ni har det likadant. Ni gör så att man orkar fortsätta. Och kärleken till dom små blodsugande vampyrerna såklart, för man älskar dom och gör sitt bästa….